Sommaren 1979 hade Stefan Lindberg nyss gjort lumpen och hade inte så mycket för sig. Stockholms första maratonlopp i augusti kändes som en kul grej.

– På den tiden bodde jag i Tappström så jag blev utkörd till Adelsöfärjan och sprang hem. Så tränade jag hela sommaren, berättar han.

Stefan Lindberg med sina 44 medaljer. Den hemmabyggda tavlan är snart full.

Privat

Sedan dess har han sprungit varje år.

– Utom 2020 då det var inställt på grund av covid. Men då sprang jag ändå sträckan själv och fick medaljen. Det räknas väl inte riktigt, men jag behövde inte bryta sviten.

45 år märks

De 45 åren märks i kroppen.

– Jag har artros i knäna och så väger jag 94 kilo. Det är sex kilo mer än förra året och varje kilo gör rätt mycket. Så lite orolig är jag, säger Stefan. 

44 maraton and counting – så här såg Stefan Lindbergs nacke ut inför förra årets maraton.  

Privat

Tar han sig runt är han nöjd.

– Runt 1983–85 sprang jag på 2,45. Jag minns att jag då tittade på de som kom stapplande efter fyra timmar och tänkte att "vad gör de här?". Men nu är man där själv. Nu tänker jag att blir man sist kvar så blir man bäst.

Fem med obrutna sviter

För Stefans tävling är inte mot alla de drygt 20 000 maratonlöparna, utan de fyra som liksom honom stod på startlinjen 1979 och har en obruten maratonsvit.

– Jag vill bli historisk, det är det som driver mig. Jag ska bli sist kvar. Jag tänker springa ett lopp fler än alla andra, sen slutar jag.

På lördag är det dags för 45:e upplagan av Stockholm maraton. Skåbon Stefan Lindberg har sprungit vartenda ett.

Stockholm marathon

Med sina 66 år är han yngst av de fem veteranerna, med en marginal på runt 10–20 år.

– Det ger mig kanske lite försprång. Men jag har säkert 30 kilo mer att dras med. Och jag jobbar fortfarande väldigt mycket. När jag blir pensionär, då kommer jag träna mycket mer.