Biodlarna gör ett viktigt jobb. Mellan 75 och 80 procent av det vi äter är beroende av att det finns pollinatörer. Det var en av drivkrafterna när Jonas Stenmarck skaffade sina bikupor för åtta år sedan.
– Men det var också väldigt intressant att lära sig om binas värld och hur bisamhället fungerar. Det är helt otroligt att så små insekter, som knappt har en hjärna, har ett så komplext system. Jag är fascinerad av det – och så får man ju honung också, säger han som svar på frågan om varför han haft bikupor på sin stora tomt i åtta år.
En hobby
Den stora sluttande tomten är sommartid översållad med blommor vars pollen och nektar bina kan äta av. Där finns också gott om odlingsbäddar där grönsakerna behöver pollineras för att bära frukt.
Honungen han slungat har han använt för eget bruk och några burkar har han sålt till kompisar och kolleger. I likhet med flesta svenska biodlare är det en hobby vid sidan av hans vanliga jobb inom it-säkerhet.
Men det senaste året har varit tuff för hans bin.
– Förra sommaren var jobbig och kall. När det kommer en sådan period av kyla och regn fanns det mitt i sommaren, när yngelproduktionen pågår för fullt, inte så mycket mat. Då blir de väldigt stressade.
En dag i juni upptäckte han att det var ovanligt lugnt i en av kuporna, där det annars brukade vara full aktivitet.
– Jag gick ner dagen efter och öppnade locket och det var inte så många bin i kupan.
Han ringde Sussanne Havn, länsstyrelsens bitillsyningsman i Vallentuna. Proverna hon tog visade att Jonas Stenmarcks bin drabbats av amerikansk yngelröta.
Fick elda ett bisamhälle
Han hade köpt en bikupa från en gård i Brottby en månad tidigare. Där hade man just upptäckt yngelrötan och Jordbruksverket förklarat området som skyddszon för yngelrötan. Sedan dess får man inte flytta några bisamhällen eller tillbehör inom zonen utan att de godkänts.
Den som drabbas måste göra sig av med sina smittade bisamhällen.
Inget liv finns kvar i bikupan.
Louise Kristoffersson
– Jag fick elda upp ett bisamhälle och det var inte så roligt.
Yngelröta slår ekonomiskt hårt mot biodlaren, som ofta skäms och inte vill berätta.
Som vice ordförande i Vallentuna-Väsby Biodlareförening lyfte han i stället frågan. De tog prover hos alla medlemmar som visade att bara han och två gårdar i Brottby hade drabbats.
– De har tacklat det så enormt fint i föreningen. De har hjälpts åt, gjort insamlingar av biprover och skickat på analys. Det har varit föredömligt, säger Vallentunas bitillsynsman Susanne Havn.
Ljusnar i Vallentuna
Men de bin som Jonas Stenmarck hade kvar har inte överlevt vintern. Han tror att de försvagades av fjolårets kalla sommar med lite föda och inte klarade aprilkylan.
Själv tar han en paus från biodlingen. Men för Vallentunas biodlare ljusnar det.
– Förmodligen kommer de att häva restriktionerna i sommar.
