Nu är ju Stuvsta naturligtvis betydligt äldre än ett sekel. Första gången namnet nämns i skrift är på 1300-talet.

– En teori är att namnet Stuvsta kommer från stutar, alltså avelshästar och att Stuvsta gård hade avelshästar som de sålde, berättar Gunnel Jacobsen, som har forskat mycket om Stuvsta.

Vi sitter under äppelträdet i Eva Ajaxens trädgård. Hon är ordförande i Huddinge hembygdsförening. Med är också Hans Björkman, som bor några hus bort och som har skrivit tre böcker om Stuvsta.

Men vi lämnar 1300-talet och spolar fram några hundra år. I början av 1900-talet ägde Stuvsta gård all mark i större delen av nuvarande Stuvsta. Vid den tiden byggdes många villasamhällen utanför Stockholm och Stuvsta fastighetsbolag köpte upp mark från Stuvsta gård, styckade upp den och sålde tomter.

– Då fanns ingen järnvägsstation. Om man ville att tåget skulle stanna fick man vifta med en liten flagga, berättar Hans Björkman.

Hans Björkman, Eva Ajaxen, Gunnel Jacobsen har alla engagerat sig i Stuvstas historia. Eva och Gunnel har spelat in en podd och Hans har skrivit tre böcker.

Pernilla Fagerström

Nybyggaranda

När Stuvsta började bebyggas fanns det underlag för en station, men SJ ville inte bygga någon. Då tog Stuvstabolaget saken i egna händer, anlitade SJ:s arkitekt och byggde en station på egen hand 1917. Några år senare tog SJ över både stationen och personalen.

1924 bildades Stuvsta municipalsamhälle, som var en administrativ enhet för tätbebyggda områden.

– Stuvstabolaget hade en liten stuga nere vid nuvarande Stuvsta station, som de sålde ifrån. De hade planer för fin bebyggelse längs nuvarande Stationsvägen, det skulle bli ett nytt Djursholm. Man ville ha hit välbärgade människor, det var väldigt stora planer, säger Hans Björkman.

Men så blev det inte.

– Det var mest tjänstemän och arbetare som köpte de här tomterna, så det blev inte så påkostat.

Förvaltare Oskar Nilsson vid Stuvstabolagets stuga intill stationen. Härifrån såldes det tomter.

Klipp ur Stuvsta fastighetsbolags reklamfilm.

Det fanns en nybyggaranda i Stuvsta. Stuvstabolaget sålde drömmen om "ett eget hem på egen mark" och lockade med lantlig idyll endast 14 minuters tågresa från stan. På tolv år (1918-1930) gick Stuvsta från ett fåtal hus till 3 000 invånare.

– Man byggde en bro över järnvägen, men det fanns ingenting på andra sidan. Det var inte förrän efter 1930 som den västra sidan bebyggdes, säger Hans Björkman.

Stationen har spelat viktig roll

Både Hans och Gunnel växte upp i Stuvsta, men de levde olika liv. Hans gick i skola inne i stan.

– Vi tyckte att de som gick i skolan i stan var snobbar. Jag gick i skola i Filadelfiakyrkan som låg vid Kvarnbergsplan. Huddinge hade inte skolor så att det räckte, så då hyrde man in sig där. Jag gick dit över gärdena och fick se upp för korna, säger Gunnel.

Det var ett lantligt men också livfullt område.

– Längs Stationsvägen fanns en massa små butiker, säger Hans.

Vykort från Stationsvägen. Bilden tagen ungefär från där nuvarande trafikskolan ligger. Här fanns flera butiker, järnhandel och stationen på höger sida.

Vykort

Konsum byggde en omtalad butik 1932 och i slutet av 1940-talet öppnade de ett av Stockholmsområdets första snabbköp.

Järnvägen och stationshuset har hela tiden spelat en central roll. Stationen hade fler passagerare än Huddinge station, men platsen har också haft en annan betydelse.

– Jag har hört så många historier om människor som träffats vid Stuvsta stationshus. Det var som värsta dejtingappen. Man gick till stationen och frågade någon som man tyckte såg bra ut om den ville följa med hem till grinden. Det är många relationer som har uppstått där, säger Eva Ajaxen.

Men på 1970-talet ville SJ lägga ner Stuvsta station.

– De skulle bygga Flemingsbergs station och då ville de stänga en annan. Men det blev stora protester och stationen fick vara kvar, säger Hans Björkman.

Interiör från Konsum-butiken som var en av Stockholmsområdets första snabbköp. Bild från 1949.

KF:s arkiv

Suset från pendeltåget hörs med jämna mellanrum i Eva Ajaxens lummiga trädgård. När järnvägen byggdes ut under 1980-talet var huset hotat.

– SJ köpte det här huset, men sedan använde de det som kontor och det revs aldrig. Men tomten blev ju betydligt mindre, säger Eva Ajaxen.

– De tog en stor del av vår tomt och ersättningen var en skandal, det var otrevliga tider, säger Hans Björkman.

Men nog trivs de i Stuvsta. Det är en plats att komma hem till som Stuvstabolaget skrev i sin reklamskrift från 1930.

– Jag har hört att det är den ort i Sverige som har störst återflyttning, säger Hans Björkman, som själv flyttade tillbaka till sitt föräldrahem.