Han är glad. De 15 åren som möbeldesigner har innehållit både tro och tvivel. Kanske lite väl mycket av det sista. Men sedan 2023 har det börjat röra på sig. Och i augusti fick han telefonsamtalet han fått hålla hemligt tills nu.
– Det var väldigt informellt. Jag minns inte mer än att hon presenterade sig vid sitt namn och sa ungefär "du har fått ett pris".
Bruno Mathsson, en av Sveriges mest kända designers internationellt, kände Finn Ahlgren förstås till. Men själva priset hade han ingen större koll på – trots att det enligt stiftelsen bakom är Nordens största designpris.
Bruno Mathsson med sina klassiska fåtöljer i bakgrunden.
Wikimedia commons
"En joker"
Efter samtalet satte sig Finn Ahlgren för att googla på vad som hänt.
– Det känns lite overkligt. Jag känner mig ju lite mer som en joker i möbelbranschen. Det är en tung jury bakom och jag är väldigt glad att de satsar på återbruk.
Björkhagenbon visar runt i ateljén nära Färgfabriken i Liljeholmen. Runt om ligger och står material ingen längre vill ha. Av detta gör han möbler och design som nu fått pris.
– Jag är i den här världen av "skräp" som ingen tar hand om, säger han i en gång vars sidor belamrats med fynd.
Mycket har han hittat. Annat har han fått. Bland annat från myndigheter och kontorslandskap som rivits ut. Vid en vägg står en hel drös med laminatskivor. Han ser dem som en bank av material för nya idéer.
Finn Ahlgren delar lokal med kände konstnären Jan Håfström och journalisten Dan Håfström, också känd som Birk Borkason i Ronja Rövardotter. På oförskämt ergonomiska stolar och bord Finn tillverkat kan de dra rövarhistorier för varandra.
Angie Gray
Världen av kasserat material är inte ny för Finn Ahlgren. Som barn brukade han leta efter fynd i skräpcontainrar. Undertecknad börjar att tänka på David Shutricks gamla brottarhit "Blå container".
– Ja, man kan väl säga att jag hittade mig själv i en blå container, skojar Finn Ahlgren.
Missionär
Han vill att fler ska slå in på samma väg. I våras gav han ut boken "Råsnickeri – Alla kan snickra". Och han håller kurser i hur folk kan bygga möbler av restmaterial.
Ja, den finsnickeri- och konstfacksutbildade Finn Ahlgren har ett budskap och en mission. Det handlar som ni kanske redan förstått om återbruk av hållbarhetsskäl. Men också om återbruk som ett sätt för att slippa jakten på perfektion och mental stress. Den ständiga jakten på nytt, modenycker, och billig serieproduktion vill däremot Björkhagenbon slänga på soptippen.
Kontorsskåp. Finn Ahlgrens möbler växer fram ur en komposition av olika delar, där det finns plats för överraskningar och spontanitet. Han jämför med ett lapptäcke.
Angie Gray
På innerväggen och i fönstret till ateljén står "NÖJ DIG" utan utropstecken. Enligt Finn ska detta vara lite strängt som i "nu får ni skärpa er", men samtidigt ha den mildare klangen av att det som redan finns är tillräckligt.
– Vi behöver nöja oss lite och i stället satsa på bra kvalitet. Jakten på nytt och perfekt yta är dömd till att misslyckas, säger han.
Han ser ett mervärde i det lite ärrade.
– Perfekt virke, eller en helt ny skiva, vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Det har inget och är liksom färdigt. Samtidigt finns något problematisk över det. Minsta skråma kommer att synas.
Är nytt fult?
– Oftast. För det är så väldigt lite ny formgivning som bidrar med något. Föremålen är ofta snarlika något som redan finns, i dålig kvalitet och ofta tillverkade i länder med tveksamma moraliska kompasser.