Det var en lugn sommar på sjön men fortfarande får sjöräddningsstationen på Mälaröarna fler larm nu än före pandemin.

– Under den första covidsommaren dubblades larmen för oss i östra Mälaren. Sedan dess har det gått ner men fortfarande är det fler än innan. Det är fler som har båt, och fler som inte kan så mycket om båtar, säger Thomas Hallqvist som är ställföreträdande stationsansvarig på RS Munsö/Ekerö.

Båten är stor, tung och stabil. ”Den drar upp mycket svall och det är något vi hela tiden tänker på. Har vi larm på blåljus så får vi överskrida hastighetsgränsen, men annars tar vi det så lungt vi kan”, säger Thomas Hallqvist, till höger.

Malin Lövkvist

Stationen, som i år firar 30 år, är den av Sjöräddningssällskapets stationer som utför flest uppdrag.

– Mest larm kommer mellan Ekerö och Slussen, där det är mest människor. De flesta handlar om motorhaveri och grundstötningar, vi räddar inte liv varje gång, säger Thomas Hallqvist.

Fara för liv

Stationens båtar har hittills i år lämnat kajen 474 gånger. 54 av gånger har det varit svar på larm från Sjöfartsverkets sjöräddningscentral då det ofta ansågs vara fara för liv.

182 av gångerna båten lämnat kaj har varit för assistansuppdrag, när Sjöräddningssällskapets medlemmar ber om hjälp. Det kan handla om maskinproblem som kan lösas på plats eller hjälp med bogsering till en säker plats.

”Vi är inte sjökaptener allihop, inte brandmän, ambulans-förare eller kustbevakare. Ibland är det en låssmed som åker på larmet, eller en förskolepedagog”, säger Thomas Hallqvist, till vänster tillsammans med Ola Svedberg och Lina Zandrén.

Malin Lövkvist

Men även till synes odramatiska uttryckningar kan snabbt utvecklas till något annat. En kväll i augusti för fem år sedan var det precis så.

– Det var fredagskväll och vi hade gäster på middag när det kom ett larm om att en båt hade slut på bensin, berättar Ola Svedberg,

 – Det var ingen stress utan vi gjorde iordning båten och började åka. Men halvvägs dit ringer det igen, ”Vi sjunker!” ropar de.

Året runt dygnet runt ska RS Munsö/Ekerö lämna kajen inom 15 minuter efter larmet har kommit in. På sommaren har stationen minst en båt till sjöss dagtid. På vintrarna används en svävare.

Malin Lövkvist

Och sen gick det fort. När sjöräddningsbåten var framme hade båten försvunnit under ytan. De fem personerna ombord låg nu alla i Mälarens svarta vatten – och bara en hade flytväst.

Hörde vågskalp i telefonen

– Kvinnan som ringde kunde hålla sin telefon över vatten-ytan, vi hörde vågskvalpet. Det var mitt i natten och svart ute, men när vi kom närmare kunde vi se ficklampan på hennes telefon.

– När jag kom hem sa min fru att nu förstår jag varför du gör det här. Så är det, säger Ola Svedberg.

Och även om liv inte räddas varje gång så gör sjöräddningen alltid nytta, menar han.

– Det kan vara en båt som behöver bogseras och det är inte fara för liv, men det är mörkt och sent och ett litet barn kan sitta där och frysa.

I ett av skåpen ombord finns en nalle. ”De fyller en viktig funktion för att sänka stressnivån hos de barn vi möter ombord”, säger Thomas Hallqvist.

Malin Lövkvist

Meningsfullt

Det var en av anledningarna att Lina Zandrén lockades att söka till sjöräddningssällskapet för drygt tre år sedan.

– Det kändes meningsfullt att få hjälpa andra. Och så får jag vara ute på sjön och utmana mig själv fysiskt och mentalt, säger hon.

Nattskiftet kan inte bo långt från närmaste brygga. Men för de som bor längre bort finns möjligheten att ta dagstidsskiften och utgå från stationshuset i Jungfrusund.

Malin Lövkvist

Några särskilda färdigheter krävs inte för jobbet som frivillig sjöräddare. Alla får en utbildning när man börjar och sedan är det övningar och utbildning hela tiden när det inte är larm.

– Det mesta kan man lära sig här. Om man har ett intresse tycker jag inte man ska låta bli för att man inte kan, säger Lina Zandrén.

– Vi är inte sjökaptener allihop, inte brandmän, ambulansförare eller kustbevakare. Ibland är det en låssmed som åker på larmet, eller en lärare, säger Thomas Hallqvist.

Stora krav på tillgänglighet

Att gruppen passar ihop är också det allra viktigaste faktorn i rekryteringen av nya sjöräddare, menar han.

– Vi behöver inte machopersoner eller fullfjädrade kaptener, vi ska inte rökdyka eller navigera över stora hav. Vi behöver folk som fungerar i gruppen och har viljan att lära sig mer om de områden där kompetensen behöver förstärkas.

Räddningsstation Munsö/Ekerö täcker östra Mälaren. Det är den räddningsstation i landet som utför flest uppdrag.

Malin Lövkvist

Däremot ställs stora krav på tillgängligheten. En kvart, och inte en minut mer, ska det ta från det att larmet kommer in tills sjöräddningsbåten kastar loss från bryggan.

– Det är det uppdraget vi har för att ingå i sjöräddningsorganisationen i Sverige, så det är det som gäller. Man kan inte bo långt från stationen om man har nattjour, säger Thomas Hallqvist.

– Det bygger på frivillighet, men jag brukar säga att det är frivilligt att börja och att sluta. Däremellan kommer du inte när du kan, utan när du ska.