Truls Möregårdh knep silver i singel på OS. Dessutom tog laget med Möregårdh, Kristian Karlsson och Anton Källberg också silver. Deras skrällartade bedrifter har gett ringar på vattnet. Flera klubbar vittnar i Sverige om ett ökat intresse.
Upplands Väsby Bordtennisklubb, UVBTK, är inget undantag.
– Den stora skillnaden nu är att många sett pingis och att det blivit mer känt. Men vi har haft stor och ganska jämn tillströmning till vår verksamhet under ett antal säsonger, oavsett landslagsspelarnas framfart, säger Tony Hulthén, UVBTK.
Full fart på bollen
Förra veckan var det full fart inne i Vilundahallens sporthall under sommarlovets sista dagar. Ett 15-tal killar mellan 7 och 15 hade lockats av en veckas pingis på klubbens bordtennisläger.
Zacharias Frammin, 11, visar stolt upp sitt cybershaperacket, så kallat Trulsracket, med idolens autograf.
Malin Lövkvist
Zacharias Frammin, 11, är en av dem.
– Det är kul att lära sig nya saker och att använda hela kroppen. Det är bra också att få lära sig teknik.
Han följde självklart OS – men såg Truls spela redan i VM 2021.
– Jag har hans autograf också, säger han och visar stolt fram racketen med "TM" i tusch.
På pingislägret får killarna lära sig bättre teknik – Tony Hulthén är ledare.
Malin Lövkvist
Den här dagen börjar med att killarna ska få in rätt fart framåt i forehandslaget. De får kasta bollen in i väggen.
– Ta i som en spjutkastare och sätt ner en fot i backen, instruerar Tony.
Han berättar att man varken behöver vara stark eller har bra kondis för att börja spela bordtennis.
– Det viktigaste är koncentrationen. Att träna fokuserat med många bollar på bordet.
August Vramming, 8, som bor i Bollstanäs, har bara spelat lite med mamma och pappa men vill gärna lära sig skruva. Det vill även Noam Hill, 10.
Noam Hill vill träna på skruvar och Santi Salomon (längst bak) vill helt enkelt lära sig spela pingis.
Malin Lövkvist
– Svårast är nog forehandloop, säger flera av dem.
Men är det bara killar som vill spela pingis?
– Vi har haft köer av spelare som velat börja, men det är övervägande del killar. Vi tar gärna in fler tjejer. Det är en rolig och väldigt lättillgänglig sport, säger Tony Hulthén.
Men det är inte bara ungdomar bland pingisborden. Här hittar vi även återvändaren och 50-plussaren Kent Olsson.
– Jag slutade spela 1998 och började igen i höstas. 25 års paus, säger han med ett skratt.
Han berättar om ett pingisgalet Väsby på 80-talet, med lag i elitserien, träning i Väsbyskolan och bröderna Råsberg i Bollstanäs som sopade banan med motståndarna.
– Största skillnaden mot då är att bollen är större, borden bättre och att seten går till 11 i stället för 21. Och att kroppen är lite större...
Arons Senfelds, 15, från Runby, vill bli pingisproffs. Nästa år blir det idrottsgymnasium.
Malin Lövkvist
Men pingisformen är det inget fel på. Kent är på väg upp i A-laget med bland andra Arons Senfelds, en 15-årig Runbykille som tränar fyra gånger i veckan och siktar högt.
– Jag vill bli pingisproffs. Nästa år tänker jag söka till idrottsgymnasiet i Stockholm.
Svåraste slaget?
– Backhand, alla gånger.