Sensommarljuset flödar in genom de välvda fönstren i Wintervikens festsal. Den här måndagseftermiddagen står salen, med sina rödbruna tegelväggar och bastanta träbjälkar i taket, tom. Kvällen den 1 september lär den fyllas med folk. Då ger Tomas Andersson Wij en konsert här.

Det ser han fram emot.

– Det här är en jättefin konsertlokal. Och det ska bli kul att göra något på hemmaplan, och utanför tullarna, säger han.

Låtskrivaren och artisten Tomas Andersson Wij har stadiga rötter i söderort. Han växte upp i Sköndal och Fruängen och bor sedan 15 år i Gröndal. Där kände han sig hemma från första stund, inte minst på grund av människorna.

– Gröndal sammanför förorts- och innerstadsvärlden. Det är stadskänsla här, men det är inte lika gentrifierat som i innerstan. Det finns fortfarande en blandning av människor från olika samhällsklasser, säger han.

Tomas Andersson Wij har turnerat landet runt i över 20 år. Nu ser han fram emot att spela på hemmaplan – från Gröndal är det bara en kort promenad till WInterviken.

Angie Gray

Mellansnack med humor

Sedan debuten 1998 har han gett ut 13 album, turnerat Sverige runt otaliga varv och vunnit mångas hjärtan med sina melankoliska och poetiska betraktelser över tillvaron, på en gång jordnära och existentiella. ”Sorgsna sånger gör mig glad” heter det senaste, hyllade albumet, från 2024. I Winterviken blir det låtar från det, varvat med äldre material.

Och så blir det mellansnack.

– Eftersom det finns så mycket melankoli i mina sånger känns det bra att väva in lätthet och humor när jag pratar mellan dem. Under en konsert ska man kunna känna alla slags känslor, säger Tomas Andersson Wij, över en kopp kaffe i kaféet.

Han var bara åtta är när han började skriva egna låtar och spela gitarr. Musiken blev hans hem. I förortsmiljön kände han sig inte alltid lika hemma. På kvällarna var det ödsligt ”när alla stängde om sig och tittade på tv” och på dagarna kunde det vara stökigt eftersom Systembolaget i Fruängen var det enda på långt håll.

– Det var en arbetarstadsdel som saknade gemensamma sociala rum, någonstans där människor kunde mötas, säger Tomas Andersson Wij.

Drog till innerstan

Som 17-åring drog han till innerstan, dock utan att glömma sin uppväxt. Förortsmiljöerna finns ofta med i hans låtar, liksom ögonblicksbilder från orter långt från Stockholm, dit han turnerat. Det är bilder som rymmer både kärlek och sorg. ”Jag kan bara älska det här landet med ett brustet hjärta”, sjunger han i låten ”Still got the Blues från Sverige”.

– På ett ytligt plan är allt sig likt, med samma korvkiosker. Men mycket har förändrats. Man har sålt ut så mycket av det gemensamma tillgångarna, bokstavligt och bildligt, säger han.

Arkitekturen i Winterviken har många spännande och vackra inslag. En speciell plats att uppträda på, tycker Tomas Andersson Wij.

Angie Gray

Bok åt ärkebiskopen

52 år gammal har han kvar lusten att komponera. Men han har också gjort något helt nytt. I våras fick han uppdraget att skriva 2025 års upplaga av Ärkebiskopens fastebok, som kommer årligen. Tomas Andersson Wij, som växte upp inom baptismen, reflekterar i boken bland annat över om han kan kalla sig kristen.

– Uppdraget är ganska fritt, men texten ska mana till eftertanke och fördjupning. Det har varit väldigt spännande att skriva den.