Året var 2002, och den då 35-åriga Sahra Bargadle hade fått ett arbete på Medborgarkontoret i Tensta.

Ganska snabbt började hon förfäras över hur många kvinnor som kom in och bad om hjälp efter att på olika sätt ha utsatts för våld i hemmet, och efter inrådan från sin chef började hon anteckna besöken.

När siffrorna efter ett tag fanns svart på vitt på ett papper blev det svårt att värja sig från dem – behovet av att göra något var stort.

Tillsammans med två andra bestämde hon sig för att starta en kvinnojour. Efter att ha bemötts av hel del motgångar och misstro i processen – många trodde inte att problemet existerade – kunde Tensta kvinno- och tjejjour bildas.

2002 började Sahra Bargadle hade fått ett arbete på Medborgarkontoret i Tensta, och insåg snabbt hur många kvinnor som utsattes för våld i nära relation.

Stefan Källstigen

800 kontakttillfällen

Och sedan dess har arbetet fortsatt. Genom åren har jouren vuxit sig allt större, och i Järva har de gjort sig ett välkänt namn. Förutom att driva ett skyddat boende och ha jourtelefon dygnet runt åt de stödsökande erbjuder de även rådgivning och stödsamtal åt tjejer och kvinnor nästan varje dag.

Under 2023 hade jouren drygt 800 kontakttillfällen, enligt verksamhetsberättelsen, och som förening anordnar de föreläsningar, utbildningar och andra evenemang.

– Vi är en av många viktiga aktörer i Järva, en förort där föreningslivet är oerhört viktigt för att stärka demokratin, säger ordförande Sonia Sherefay.

I dagsläget har jouren ett tiotal utbildade volontärer, en styrelse och många medlemmar. I samma lokaler som det skyddade boendet ligger finns även deras kontor, där de möts för planera verksamheten och samordna insatser, till exempel när de ska åka med kvinnor till domstol, sjukhus eller följa med ut och handla.

– Vårt skyddade boende är alltid fullbelagt, året om, säger Sonia Sherefay.

Sonia Sherefay, ordförande i Tensta kvinno- och tjejjour.

Stefan Källstigen

Nya lagar

En lagändring kan dock komma att ändra på det. Från och med 1 april i år infördes en reglering som innebär att skyddat boende blir en boendeinsats enligt socialtjänstlagen, vilket det inte varit innan. Medföljande barn ska dessutom bedömas individuellt och få ett eget beslut om insatsen.

Förändringarna ska stärka tryggheten och säkerheten för de som vistas på skyddat boende, enligt regeringen, men också stärka barns rättigheter så att de får sina egna behov tillgodosedda.

Redan etablerade skyddade boenden har till den 1 augusti på sig söka tillstånd hos Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, för att kunna fortsätta bedriva sina verksamheter.

Flera får stänga

Det hela har dock redan nu fått flera kvinnojourer runt om i landet att stänga ner sina skyddade boenden. Man bedömer att det nya tillståndskravet kommer kräva stora resurser, bland annat en väldigt mycket högre bemanning av anställd personal – något många av de ofta ideella organisationerna inte har råd med.

Enligt Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, är åtminstone 20 boenden på väg att stänga, om de inte redan stängts.

Ideella Tensta kvinno- och tjejjours boende kan gå samma öde till mötes.

– Enligt de nya reglerna måste man bland annat ha anställd personal på plats på ett sätt som vi helt enkelt inte har pengar för. Vårt stöd från stadsdelen har sänkts redan som det är, jag vet inte hur vi ens ska kunna betala hyran, säger Sonia Sherefay.

Trots de nya lagarna kommer Sonia Sherefay och Sahra Bargadle aldrig sluta kämpa för Tensta kvinno- och tjejjours existens, lovar de. "Vi har fler engagerade volontärer än någonsin och en blomstrande verksamhet", säger de.

Stefan Källstigen

Stora konsekvenser

Att stänga ner den delen av verksamheten skulle ha stor påverkan på resten av kvinnojouren, tror både Sahra Bargadle och Sonia Sherefay.

– Förutom de förödande konsekvenserna av att inte ha ett skyddat boende i området har vi även vårt kontor där, var ska vi nu mötas?, säger Sonia Sherefay.

Hur skulle en nedstängning av det skyddade boendet påverka våldsutsatta tjejer och kvinnor i Järva, tror ni?

– I just Järva, där många kvinnor är utrikesfödda, är det extra viktigt att vara en etablerad aktör på marknaden, har vi märkt. Många vet vilka vi är, man litar på oss, vågar söka kontakt, säger Sahra Bargadle.

Hon säger att som utsatt kvinna är det första steget för många att våga be om hjälp. Att vända sig till socialtjänsten eller någon annan aktör man inte känner till ofta är ett mycket större steg än att kontakta lokala kvinnorjouren.

Sonia Sherefay håller med.

– Jag förstår att regeringen vill få bort oseriösa aktörer, vilket är jättebra, men de borde inte spela ut oss ideella aktörer på det här sättet, man borde kunna hitta en annan lösning för oss som redan är etablerade i ett område, säger hon.