Det är full aktivitet i den lilla ateljén. Mellan träning och tävling är det här Sicklabon och orienteraren Karolin Ohlsson spenderar sin tid, med att smida i silver.

– Jag vill inspirera andra, både när det kommer till silvret och och idrotten, säger hon.

Hon kom nyss hem från den årliga tävlingen O-Ringen, om bara två veckor är det EM. Och än har det inte gått en månad sedan VM. Ett historiskt mästerskap, åtminstone för Karolin Ohlsson som vann sin första individuella medalj under knockout-sprinten.

Sedan tidigare har hon flera medaljer i bagaget, bland annat två VM-guld från stafetter. Men målet har länge varit en individuell medalj och enligt henne känns silvret som ett guld.

– Under alla år som jag har satsat har jag sett den här bilden framför mig tusen gånger, bilden av att jag vinner spurten och springer in i mål med armarna över huvudet. Och det var så sjukt att kliva in i den bilden, det var som en flashback. Det kommer jag aldrig glömma.

Vägen dit har varit lång. Vintern 2018 åkte hon på en hälskada och under pandemin, efter att ha försökt sig på en mängd olika behandlingar utan att något riktigt hjälpte, bestämde hon sig för att operera.

Vill skänka hopp

– Det har varit så otroligt tufft sedan 2019. Det har varit fem slitiga år och det har varit stolpe ut, jag har stämplat fel och åkt ur VM. Jag har kraschlandat nästan varje år och därför kändes det så otroligt skönt och roligt att jag tog medaljen som jag har drömt om så jävla länge.

Under nästan hela knockout-sprinten låg hon femma eller sexa och började tvivla på om hon skulle klara det.

– Men jag sa till mig själv, du ger fan inte upp nu. Så jag sprang som en tok och pressade mig allt vad jag kunde och så bara klarade jag det.

Karolin Ohlsson är känd för sina tv-intervjuer, där hon säger precis vad hon känner. Därför kallas hon ofta Sveriges gladaste idrottare. "Jag är så uppe i varv att jag inte tänker på vad jag säger, jag bara säger hur det känns."

Svensk Orientering

Till hösten blir det ytterligare en operation. Karolin Ohlsson hoppas att den är vad som krävs för att hon ska kunna orientera i någon form resten av livet, vid sidan av sitt silversmide.

Hon hoppas att hennes kamp ska inspirera andra att det går om man vill och att om hon kan, så kan andra med.

– Jag tycker det är fint att kunna skänka lite hopp till juniorer och visa att det inte finns någon bestämd väg för att bli bäst.