Sharon Dyall flyttade till Valsta som 13-åring. Efter att ha gått i katolsk skola med nunnor i London blev det en stor omställning när hon började plugga på Valstaskolan.

– Det blev en riktigt kulturkrock. Jag minns första dagen i skolan, då ställde jag mig upp för att hälsa läraren välkommen, för så gjorde man i England. Det, och annat som gjorde att jag stack ut, ledde till att jag retades, berättar hon.

Här hade man fötterna på bordet och tuggummin under stolarna. Det var långt ifrån den strikta tillvaron hon var van vid.

– Jag fixade inte riktigt det, säger hon.

Från kör i Valsta till musikscen

Men Sharon Dyall har aldrig haft svårt att skaffa vänner och kom snabbt in i gemenskapen. Innan musiken arbetade hon på Nordic Transport vid Arlanda i flera år.

– Min pappa var musiker och han ville att vi syskon också skulle hålla på med musik. Men jag stretade emot och försökte göra allt annat än det, säger hon.

Hur kommer det sig att du ändå drogs till musiken?

– Jag började jobba som körsångare som extraknäck. Sen blev det en slags spinoffeffekt. Jag ramlade in i ett band och spelade in skivor och åkte på turné. Då tog jag tjänstledigt men sen kom jag aldrig tillbaka, skrattar Sharon Dyall.

Nyfikenheten tog Sharon långt

Det var musiken som sedan ledde henne in på teaterscenen. 1989 var hon med i West Side Story på Chinateatern.

– Det var några kompisar som skulle gå på en audition och jag hade inget annat att göra den dagen. Plötsligt stod jag med en nummerlapp på bröstet, dansade och sjöng efter bästa förmåga. Sen fick jag rollen, det var helt otroligt, säger hon.

Poster från West Side Story 1989.

Privat

Sharon Dyall tror att många av hennes framgångar har att göra med hennes nyfikenhet.

– Jag är inte rädd för att säga: "ja, det där vill jag testa" och jag tänker att jag lär mig under tiden. Det handlar om att välja att säga ja när man får chansen.

Barnbarn i Märsta

Sharon Dyalls äldsta dotter hittade sin kärlek i Märsta. Titt som tätt återvänder därför artisten till kvarteren där hon växte upp. När hon får höra att det planeras ett nytt kultur- och aktivitetscenter i Valsta blir hon glad.

–Vi behöver aktivera människor och man måste visa att man tror på folk. Man ska inte tvingas åka in till innerstan så fort något händer, så det är fantastiskt, säger hon.

Vilken är din favoritplats i Märsta?

– Hos min dotter Disas familj, såklart. De har en underbar trädgård, där barnbarnen kan klättra på mig. Det är mycket minnen som sköljer över mig när jag kommer dit.