Att vårvinterskaren ligger kvar på fälten känns passande. Att träden är kala likaså, då det får mistlarna i topparna att likna stora bollar, som bon för flygödlor.

Att stå vid konstnären och författaren Simon Stålenhags hus i Färentuna är som att vara på besök i en bild från någon av hans böcker.

– Första idéen till Ur varselklotet skrev jag ner på pizzerian på Adelsö, när jag och en kompis satt och pratade barndomsminnen, säger han.

Han nickar från köksbordet mot fönstret.

– Mitt barndomshus ligger där vid kyrkan, på andra sidan fältet, så det är en väldig hemkänsla.

Simon Stålenhag är uppvuxen på norra Färingsö och miljön på Mälaröarna har inspirerat hans konst.

Simon Stålenhag är uppvuxen på norra Färingsö och miljön på Mälaröarna har inspirerat hans konst.

Mikael Andersson

Mälaröarna är en tacksam berättarbas för att det finns så mycket olika typer av miljöer här, menar han.

– Det finns ingenting här som inte heller finns någon annanstans i Sverige. Odlingslandskapet kan påminna om Skåne, det är lite skärgårdskänsla på vissa ställen, och om man är på rullstensåsarna på Munsö är det nästa norrländskt, säger han.

Perfekta ET-staden

När Ur varselklotet, med den engelska titeln Tales from the loop, skulle bli tv-serie på Amazon prime så flyttades historien till Ohio i USA, där miljön kunde påminna om den svenska.

– I den storyn finns det en anläggning i Boulder city i Nevada, den perfekta ET-staden. Jag hade velat att de gjorde serien där, för att fånga det amerikanska. Men de ville behålla det svenska och det skandinaviska ljuset. De är inspirerade av Ingmar Bergman, medan jag gillar Steven Spielberg.

The electric state blir 200 miljoner dollar business i Hollywood. Här är det resterna av en high-tech konsumtionssamhälle, istället för ett övergivet forskningsprojekt som i Tales from the loop, som ligger kvar som metallskrot på fälten och längst vägarna.

The electric state blir 200 miljoner dollar business i Hollywood. Här är det resterna av en high-tech konsumtionssamhälle, istället för ett övergivet forskningsprojekt som i Tales from the loop, som ligger kvar som metallskrot på fälten och längst vägarna.

Mikael Andersson

Men i Passagen, den bok som med sin engelska titel The electric state nu filmas av Netfix, så är det Amerika fullt ut. Stranger things-stjärnan Millie Bobby Brown spelar en tonåring som rymt hemifrån. Hon möter en smugglare, spelad av Marvel-hjälten Chris Pratt, och tillsammans med en robot färdas de genom ett USA där delar av befolkning gått förlorade i en virtual reality värld, efter en uppdatering som gått fel.

Och det sparas inte på krutet. Budget ligger enligt Wall street journal i det höga 200 miljoner dollar-spannet, vilket gör filmen till en av Netflix dyraste filmsproduktioner någonsin.

– Jag var där i december och de hade hyrt ett helt köpcentrum, ett nedgånget från 80-talet, och fått det att se ut som om robotar hade tagit över och ha bott där i 20 år. Man såg inte vad som var verklighet och vad som var scenografi, säger Simon Stålenhag.

Tidsreferenser

Noggrannheten är viktig för honom. I The electric state är det sent 90-tal och trots att allt är fullkomlig fiktion så är prylarna, som alltid i Simon Stålenhagens världar, exakta tidsreferenser.

– Allt som man kan göra riktigt måste vara riktigt. All orealism är redan spenderad.

Den nya boken har ännu inget definitivt namn, men mer än 80 bilder är skapade. "Den har haft många skepnader och story är så spretig fortfarande. Det är ett pussel. Och när alla bilderna har kommit i rätt ordning, då kommer texten som limmet som håller ihop alltihop", säger Simon.

Den nya boken har ännu inget definitivt namn, men mer än 80 bilder är skapade. "Den har haft många skepnader och story är så spretig fortfarande. Det är ett pussel. Och när alla bilderna har kommit i rätt ordning, då kommer texten som limmet som håller ihop alltihop", säger Simon.

Mikael Andersson

Alla lager av historien ska vara genomtänkta i denna blandning av vanligt och ovanligt, hyperrealism och hittepå. Så när företag och märken från vår värld finns med behöver de förankrats även i den fiktiva världen.

– Om man ändrar andra världskrigets utgång och har med bilmärket Mercedes i nutid, då måste man ha tänkt kring hur det tillkommit. Det går ju alltid att hitta ett annat alternativt sätt och så kan man alltid motivera det med att det är en dröm om vår värld. Men man behöver ha tänkt igenom det.

Han spenderar mycket tid på att hitta fotoreferenser och kopior av grejer så att han kan återge dem exakt. När han skulle rita en Honda CR-V så föll det sig så lyckligt att han samtidigt behövde en ny bil och kunde köpa just en Honda CR-V med rätt årsmodell och ha som förlaga på uppfarten.

Simon Stålenhagen köpte sin Honda CR-V för att kunna använda den som referens till bilderna i nya boken. "Och när jag kollade i serviceboken såg jag att cd-spelaren var original, så då vet jag att jag kan använda den om jag behöver en närbild".

Simon Stålenhagen köpte sin Honda CR-V för att kunna använda den som referens till bilderna i nya boken. "Och när jag kollade i serviceboken såg jag att cd-spelaren var original, så då vet jag att jag kan använda den om jag behöver en närbild".

Mikael Andersson

Det är i den nya boken som Hondan ska vara med. Över 80 bilder är skapade till den, men ännu är det än bit kvar innan världen är klar.

– Jag vet att folk kommer dissekera det och det blir som en utmaning. Det var en stadsplanerare som hörde av sig en gång och berättade att jag hade gjort fel på något. Och på något sätt är det för dem man håller på.

Lisa Halldén