Romanen Sluten anstalt (Ordfront) utspelar sig i den svenska kriminalvården. Fanny Klang, som jobbat i drygt tre år på olika fängelser, låter en fiktiv person – 21-åriga Jonna – vara huvudkaraktär i boken. Jonna är till en början en entusiastisk medarbetare inom kriminalvården, men ser med tiden allt fler brister.
– När jag började på kriminalvården hade jag knappt några förväntningar alls, det är en på många sätt sluten värld. Även om jag på grund av sekretess och tystnadsplikt inte kunnat beskriva om exakta händelser, så ville jag berätta om hur det är att jobba bakom de låsta dörrarna utifrån mina erfarenheter. Ämnet brott och straff är ju högaktuellt. Sedan är det också en barndomsdröm att skriva en bok.
Du är kritisk mot kriminalvården. Berätta!
– Jag upplevde det som väldigt stressigt. Man behövde alltid göra hårda prioriteringar som gick ut över de intagna: Skulle de få ta sin lagstadgade promenad eller skulle vi dela ut mat på isoleringen? Sedan fanns också en väldigt hierarkisk struktur där man inte fick ifrågasätta beslut och arbetssätt.
– Politikerna pratar mycket om skärpta straff och när reformerna är klara kommer det att kosta ytterligare 20 miljarder kronor per år. Ändå finns ingen forskning som visar på att hårdare straff funkar, att det skulle lösa problemen med gängkriminalitet. Jag upplevde det som att mycket i verksamheten går emot myndighetens uppdrag att minska återfall i brott.
I dag studerar Fanny Klang till jurist och hon flyttade nyligen nyligen till Sabbatsberg efter att ha erbjudits en lägenhet via bostadsförmedlingen.
– Jag tackade ja för att det är en himla trevlig stadsdel! Det känns så lugnt fast det är mitt i staden, att promenera längs med Kungsholms strand och att ta en fika på Brunkebergs bageri eller på Sosta på Sveavägen.