Det är en av vårens hittills varmaste dagar i Järva. Ungefär 500 meter öster om Kista galleria är Anna och Thomas Blomlöf i full färd med att kolla till en av de som kommit att bli många kupor runt om i både Stockholm och Uppsala.

Så här har livet under vårarna och somrarna sett ut under de senaste åren, när det som började som en bisyssla slutligen blev ett heltidsjobb för paret Blomlöf.

– Vi började småskaligt, men kände till slut att vi ville satsa helt och hållet, och jobba ihop. Vi har inte ångrat oss en sekund. Det är väldigt glädjefyllt, stimulerande och roligt, säger Anna.

Bina kan röra sig omkring två kilometer bort från kupan, och ändå hitta tillbaka.

Stefan Källstigen

Ligger i tiden

Tillsammans ägnar sig makarna både åt försäljning av honung och andra biprodukter, samtidigt som de hyr ut bikupor till företag – där de sett ett starkt växande intresse genom åren.

– Det ligger i tiden, man vill bredda sitt hållbarhetsarbete och stötta den biologiska mångfalden. Samtidigt har det kanske blivit än mer i ropet i samband med allt beredskapsprat som varit på senaste tiden, att det är viktigt att kunna vara något sånär självförsörjande i Sverige. Utan bina får vi inga skördar, eftersom de pollinerar odlingar. De är en otroligt viktig del av ekosystemet, säger Thomas.

Thomas och Anna Blomlöf sa upp sig från sina heltidsjobb för att satsa på biodlingen.

Stefan Källstigen

Bra med krafttag mot fusk

Mitt i har tidigare rapporterat om så kallad fuskhoning, som dumpar priser och hotar lönsamheten bland svenska biodlare.

Och att det fuskas med honung är välkänt inom biodlarbranschen, menar Anna och Thomas. Köper man svensk honung kan man dock vara förhållandevis säker på att det är äkta vara, menar de.

– I Sverige har vi ingen som helst tradition i att fuska, så står det svensk honung på burken kan man vara tämligen säker på att det är just det. Och all importerad honung är så klart inte fusk heller, men det är svårt att veta utan att göra analyser i labb. Vi välkomnar strängare direktiv, säger Thomas.

– Det är så klart väldigt problematiskt med fusk. Pressade priser på fuskhonung riskerar att konkurrera ut vissa svenska honungsproducenter, som inte kan hålla ett lika lågt pris, tillägger Anna.

När bisamhället är som starkast kan det leva runt 80 000 bin där. Här ser man drottningen i mitten, med en gul prick på ryggen.

Stefan Källstigen

Drabbas inte

Själva får Anna och Thomas ut 1,5–2,5 ton honung per år, vilket blir ungefär 2 000–3 000 burkar.

De har inte känt att de blivit utkonkurrerade av billigare aktörer, men å andra sidan är de så pass småskaliga att det är svårt att jämföra sig med stora svenska producenter, som kanske påverkas mer, menar de.

– Vi tycker att vi märker av att det är en efterfrågan på svenska, närproducerade produkter när folk kommer till vår gårdsbutik, men det gör man ju också just för att det är människor som bryr sig om att handla närproducerat som kommer till oss. Vi är så pass småskaliga att det går runt bra, men det är ju samtidigt annan slags marknad än de andra agerar på, säger Thomas.

Thomas och Anna Blomlöf tittar till sina bin i Kista.

Stefan Källstigen