I alla delar av Göteborg märks effekterna av coronaviruset.
Viruset och åtgärderna som följt i dess spår förändrar våra vanor och vårt beteende. Men coronaviruset år 2020 är inte första gången som en pandemi drabbat Göteborg.
Den stora dräparen vad gäller pandemier i svensk och europeisk historia är givetvis Digerdöden som år 1350 hade ihjäl omkring hälften av Sveriges befolkning – siffrorna är dock mycket osäkra. När Digerdöden slog till var det närmare trehundra år kvar till Göteborgs grundande men i stadens föregångare – Lödöse – satt kung Magnus Eriksson och författade ett brev som är en av få skriftliga källor från den här tiden.
Digerdöden var en pestepidemi. Pesten återkom sedan i vågor under flera hundra år bland annat år 1624 då den härjade i Västergötland. Göteborgs stadsläkare Pieter á Naaldwyck hävdade då att smittan inte tagit sig innanför stadens murar och därför blev det också förbud för invånarna att lämna staden.
Efter att pesten försvunnit från Sverige i början av 1700-talet blev det istället smittkoppor som blev den stora skräcken. Kopporna var så vanligt förekommande och så smittsamma att man i de flesta familjer inte räknade en nyfödd som medlem av familjen förrän barnet fått och överlevt kopporna.
När man i mitten av 1700-talet (genom de första folkräkningarna) blev varse hur många som faktiskt dog av smittkoppor började man bland annat i Göteborg att testa “koppympning”.
År 1757 etablerades genom Frimurarorden ett koppympningshus för barn i Göteborg där man rispade in vätska från smittkoppor under huden på barnen för att på så vis skapa immunitet.
Vaccinet minskade sedan smittkoppornas dödlighet under 1800-talet men nya epidemier skulle ta vid. Just i Göteborg drabbades sjömannen Anders Rydberg söndagen den 30 juli 1834 av illamående, kräkningar och diarré. Blå i ansiktet och med kramp i armar och ben dog först Rydberg själv, därefter hans hustru och några timmar senare deras tioåriga fosterdotter. Familjen var Göteborgs och Sveriges första offer för koleran.
Koleran drabbade staden hårt under sena 1800-talet men med bättre livsvillkor blev koleran mindre vanlig och under de senaste hundra åren har det istället varit olika influensaepidemier som folk fruktat.
Värst av dessa var spanska sjukan som efter första världskriget tog närmare 40 000 svenskars liv - främst unga män i glesbygden.
Efter spanska sjukan har sedan olika influensaepidemier kommit i vågor. Vad coronaviruset kommer att få för konsekvenser för vår stad vet vi inte just nu – men vi har klarat oss igenom pandemier förr och kommer att göra det nu också.
