Våren 2020 kommer att gå till historien som en av de märkligaste vårarna i mannaminne. Som vanligt blir soltimmarna fler och fler och i naturen exploderar det av liv. Men samtidigt finns det en oro som ligger i bakgrunden och som förändrar vårt samhälle i grunden, även våra beteenden och våra traditioner.

Men oavsett coronavirus eller inte så kommer våren till Göteborg, därom råder inga tvivel. Årstiderna kan definieras på olika sätt - ett av de vanligaste är med hjälp av dygnsmedeltemperatur. Om man använder detta sätt så är det vår när dygnsmedeltemperaturen är över noll men under tio plusgrader i minst en vecka.

Det varmare klimatet gjorde att den meteorologiska våren i år kom till Göteborg den 15 februari – trots att den inte föregåtts av någon vinter. SMHI har nämligen bestämt att våren inte får börja före 15 februari.

Oavsett temperaturer så finns det andra sätt att se på den göteborgska våren. Det finns en rad tecken man kan vara uppmärksam på för att se om våren har kommit hit. För mig brukar fotbollssäsongens start vara ett typiskt vårtecken, med doften av jord, gräs och svett från planerna runt om i stan. Tyvärr har ju alla tävlingsmatcher skjutits upp på grund av corona och då känns det nästan som att våren har skjutits upp.

Istället kan vi se på uteserveringarnas ankomst som ett rätt säkert vårtecken. I år kom ju stolar och bord på Andra långgatan, Magasinsgatan och andra krogtäta gator ut tidigare än vanligt. Och trots tydliga rekommendationer från Folkhälsomyndigheten så trängs göteborgarna nästan som vanligt med ölglasen i näven.

Att vi längtar så efter våren kan bara förstås om man har genomlevt den göteborgska vintern. Visst är det kallare och regnet faller ymnigare på andra platser i Sverige, men kombi-nationen av mörker, kyla och de hårda vindarna från havet gör vintern här lite jävligare än i andra städer. Det är länge sedan jordbrukets rytm styrde vårt år med sådd och skörd – så då får vi istället hitta andra saker att hänga upp oss på, exempelvis körsbärsblommor.

Skiftet april/maj brukar annars vara den kanske säkraste symbolen för vårens definitiva ankomst. Normalt tänds det valborgsmässoeldar i Slottsskogen (även om jag skulle kunna argumentera för att dessa eldar är ogöteborgska eftersom vi här ska tända påskeldar istället) och dagen efter (1 maj) är tusentals göteborgare ute för att antingen demonstrera eller för att titta på de som demonstrerar.

Nu blir det, av lätt insedda skäl, varken storslagna valborgsmässo-firanden eller demonstrationståg. Men vi kommer givetvis att hitta andra sätt att fira vårens seger över vintern – en picknick i Botaniska, en promenad i Vättlefjäll eller varför inte ett kallt premiärdopp vid Marholmen.