Göteborgs Stad äger fyra bolag som hyr ut bostäder. Dessa förvaltar omkring 74 000 hyresrätter runt om i staden. Under förra året beslutade Göteborgs kommunfullmäktige att fler av de kommunala hyresrätterna skulle kunna omvandlas till bostadsrätter. Allianspartierna och Demokraterna röstade igenom förslaget med argument om att inblandning av fler bostadsrätter i hyresrättstäta områden hjälper till att bryta bostadssegregationen.
Ombildningar av denna typ kan mycket väl ha småskaliga positiva effekter såsom att ett större eget ägande leder till större ansvarstagande samt att det förbättrar möjligheterna att göra bostadskarriär. Dock så överskuggar diskussionen om ombildningar den mycket viktigare som handlar om bostadsmarknadens allmänna villkor och tillstånd. De uppblåsta proportioner ombildningsfrågan har fått i den göteborgska valrörelsen visar på hur de etablerade partierna – såsom genom ett tyst samförstånd – konsekvent undviker att diskutera de större frågorna och de underliggande orsakerna till uppkomna problem. Man saknar helt enkelt de visioner och idéer som krävs för att ta itu med dessa. Det som kvarstår är istället en reaktiv politik som kretsar kring vilken plåsterlösning som är den minst dåliga.
Den som kan sin marknadsekonomi vet vad prisregleringar gör för tillgången, i teori och bevisligen i praktik. Det är inte en slump att den kanske mest reglerade av de svenska marknaderna är den som lider kroniska problem. På en fungerande marknad leder en situation med låg tillgång och stor efterfrågan till en gradvis prisökning som i sin tur gör det mer attraktivt att investera i nyproduktion. Denna nyproduktion ökar givetvis tillgången och stabiliserar därmed marknaden och priserna på en nivå som står i proportion till kostnaden för att producera. Är produkten långlivad med ett bestående värde såsom det hos en bostad leder denna ordning också till välfungerande begagnatmarknader som gynnar alla konsumenter oavsett plånbok. Inget av de styrande partierna verkar förstå detta och när inte ens moderater kan förklara och försvara fördelarna med en fri marknad är det dags att Sverige får en ny borgerlighet.
Vänstern lyfter fram skräckexempel på bostadsrättsföreningar i utsatta områden som kapats av kriminella nätverk. Att med detta argument förneka den stora laglydiga majoriteten möjligheten att äga sin bostad är att kapitulera inför de samhällsproblem man själv varit med och skapat.
Utöver den låga tillgången har hyresregleringen ytterligare en negativ konsekvens; den leder till att upplåtelseform blir starkt förknippat med den boendes köpkraft. Något förenklat kan sägas att hyresrätt har blivit synonymt med billigt och bostadsrätt med dyrt. Förhållandet är dock ingen naturlag och det finns en efterfrågan på både hyres- och bostadsrätter av olika standarder i både mer och mindre attraktiva lägen. På en fri marknad hade billiga bostadsrätter legat granne med billiga hyresrätter och de positiva effekter som ett större eget ägande kan bringa till ett bostadsområde kan alltså uppnås utan politikernas inblandning.
Det som krävs för att vända utvecklingen är inte mer av det socialistiska gift som sålts som medicin till väljarna. Istället behövs en gradvis avreglering av hyresmarknaden så att köpstarka hushåll tillåts att betala för den dyra nyproduktionen av både bostads- och hyresrätter. Samtidigt måste kommunerna ta sitt ansvar och säkra tillgången till byggbar mark utan marknadsfientliga villkor. Medborgerlig Samling står beredda att genomföra dessa förbättringar på både nationell och kommunal nivå.
Vi brukar säga att de politiker som skapat dagens problem inte är de som kan lösa dem. Fallet med den dysfunktionella bostadsmarknaden och politikerklassens lösningsförslag kan vara det tydligaste exemplet på detta.
